livet bygger sig på misstag.

kärlek bygger sig först lycklig men mättar sig tillslut med svek.

alla säger '' jag ska inte gå på kärleken igen''

men... man drar sig in i den och allting börjar om ifrån början

nykär, lycklig, deppig.

det rullar på så som ett rullband.

det gör det utan att man ens tänker på det

man blir arg på sig själv att man går på vissa idioter som leker med en.

eller så hittar man en annan och det rullar på, på det viset.

svårt men sannt.

och det jobbiga är , att man vet att man kommer må dåligt igen

man mår ju inte bara dåligt en gång i livet.

det är nästan som en skiva som laggar.

och varför skriver jag ens detta? jo, för att detta är en tanke.

en tanke... som alltid kommer finnas där.